Skapandeångesten, den luriga hukande skumma skuggan som smyger sig in i mitt sinne som en osynlig tjuv och stjäl inspirationen ur mina tankar, som sår tvivel och ängslan. Hejad av Jante. Vi befinner oss nu i den andra veckan av kreativt kaos, och jag står mitt i striden mot denna inre fiende som hotar att sätta käppar i hjulet för mitt skapande. Det är som att ha en inre monolog där röster kämpar om herraväldet – den ena säger: “Du kan inte göra det här, du kommer att misslyckas”, medan den andra viskar: “Du har något viktigt att säga, tro på ditt budskap!”, en annan vrålar “vem fan tror du att du är?!”, ytterligare en annan “hahaha…som om någon bryr sig om din musik!”.
Ångesten, den odefinierbara oron som slingrar sig runt mina tankar, som får mig att tvivla på min förmåga att leverera kvalitet. Är det rädslan för att inte vara tillräckligt bra som driver mig till vansinne? Eller är det rädslan för vad andra ska tycka om mina låtar som gnager i mig? Och i så fall, vilka är dessa “andra”? Varför skulle deras åsikter betyda något för mig? Jag känner ju inte dem? So? Vad mina vänner tycker är viktigt, men samtidigt är det ju inte för mina vänner jag skapar. Troligen är det så att av alla mina vänner är det säkert inte mer än 2-5% som ens ids lyssna på ngt jag skapat. Än mindre bryr sig. Så varför har jag ångest över det? Vad handlar det om? Jante?
Det är som att sitta i en berg-och-dalbana av självkritik, där varje uppförsbacke är en tanke om att jag inte är tillräckligt bra, vem tror jag att jag är, vad är det för bekräftelsebehov som driver dig egentligen? Och varje nedförsbacke är en fruktan för vad folk ska tycka, att man ska få en tumme ned, eller till och med ingen reaktion alls tolkas som tokdiss. Men mitt i detta kaos har jag lärt mig att försöka hitta någon fast devis att hålla mig till, något att hålla fast vid när kreativiteten hotar att dränkas i tvivel.
En av mina strategier är att påminna mig själv om att jag är bra. Jag kanske inte är den bästa, och det är helt okej. Det finns alltid någon där ute som är bättre på det jag gör, men det betyder inte att mina ord och mina idéer inte har värde. Jag har något att säga, och det i sig är en anledning att fortsätta kämpa mot skapandeångesten.
En annan insikt som jag omhuldar är att jag är en kreativ kraft. Om det inte är musik, så är det bloggposter, foto, texter, korta historier, design, film som jag tycker om att skapa. Och det från ingenting. Den processen ger mig tillfredställelse. Att outputen av en del inte gillas spelar ingen roll. Jag gör ju detta för att det ger mig något och att det är för min skull jag skapar. När jag tittar tillbaka på alla mina kreationer, må det vara bloggar, musik, böcker så har jag aldrig ångrat den kreativa processen och den tillfredställelse det gett mig. Sen har man ju levererat en och en annan tafflig skapelse. Men so fucking what liksom? Eller som en vän säger “- Eru så jävla bra själv då?”.
Och vad som har hjälpt mig genom dessa stunder av tvivel är att förstå att jag tror på mina ord och min musik. Det är som att ha ett inre mantra som påminner mig om att jag har något viktigt att förmedla och att mitt skapande har ett värde. Jag vägrar låta skapandeångesten vinna, jag vägrar låta denna osynliga tjuv ta min inspiration ifrån mig.
Självklart är det lätt att falla in i jämförelser med andra, att mäta mitt eget värde utifrån andras framgångar. Men jag har lärt mig att mitt mål och syfte är att nå min fulla potential (så jävla klyschigt…men ni fattar), inte att bli den bästa i andras ögon. Det handlar om att vara bättre än jag var igår och att sträva efter att bli den bästa versionen av mig själv. Det spelar ingen roll om någon annan är bättre eller om de har fler följare eller tummar upp. Det handlar om min resa och min utveckling som skapare.
Så, i den här striden mot skapandeångesten, har jag kommit att inse att det är en del av kreativiteten själv. Det är som en storm som sveper in och rensar luften för nya idéer och perspektiv. Istället för att se det som en fiende, har jag börjat se det som en utmaning att övervinna och en möjlighet att växa som skapare. Och man kan också använda den som en drivkraft – dvs att ge sig knuff framåt för att just putsa på den där textraden, det där ackordbytet eller det där gitarrsolot.
Ibland är det enkla handlingar som att sätta mig vid pianot eller öppna upp ett tomt dokument som blir mina främsta vapen mot ångesten. Att börja, även om det är svårt, är ett steg i rätt riktning. Och när jag väl är igång, brukar jag hitta glädjen och flowet i själva skapandet. Det handlar om att tillåta mig själv att vara imperfekt ( är det ens ett ord?) och att omfamna processen snarare än att fokusera på det färdiga resultatet. Och ibland slår jag undan ångesten genom att sätta mig ned och lyssna på några av mina skapelser – och inser att jag är jävligt bra på det jag gör.
Så, om du också kämpar mot skapandeångesten, du ska veta att du inte är ensam. De flesta av oss står mitt i detta kreativa kaos och kämpar för att behålla vår inspiration och passion. Men låt inte ångesten hindra dig. Utan omfamna din egna unika röst och tro på kraften i ditt skapande. För i slutändan handlar det inte om att vara den bästa, utan om att vara den mest autentiska versionen av dig själv.
Se till att prenumerera på veckobrevet – så du får notis om avsnitt. Och de som också prenumererar kommer att få tillgång till bakom scenen klipp som videos, demos, ljudklipp och eventuella penibla bilder.
Och fram tills dess att något ljudligt kommer ut från denna process kan man lyssna på sånt som jag gjort tidigare genom någon av dessa länkar på denna sida ( finns länkar till Spotify, Youtube, Apple …), eller så kan man kolla på videos på min YouTube-kanal.