Hallå i stugorna! Den här veckan drar vi på en resa ner i harmonins djup, där ackordprogressioner och harmonier agerar som den färgglada paletten som målar våra musikaliska landskap (japp … jag har börjat måla akvarell på sistone … så det kommer att bli mer färgglada liknelser <– did you notice what I did there ). Nåväl… Jag tänkte dela med mig av mina egna upplevelser och tankar om harmonins betydelse, från mitt älskade Am till hur jag går tillväga för att skapa harmonier som överraskar och tillfredsställer lyssnarens öron.
Men först! Jag vill börja med att hylla mitt favoritackord, Am. Det är som en gammal vän som alltid står vid min sida när jag utforskar nya musikaliska territorier. Am-ackordet har en värme och känslighet som får mitt hjärta att vibrera i takt med strängarna. Det är som en kram från musikens värld, och jag kan inte låta bli att smyga in det i många av mina kompositioner. Vid ett gig för tusen år sedan, när vi körde en låt som började i Am så vägrade jag byta ackord öht under hela låten. Gick ju hur bra som helst. Heja Am!
När det kommer till harmonier handlar det om att skapa en musikalisk atmosfär där olika toner samverkar på ett behagligt sätt. Inte för mycket av det goda eller det dåliga, utan en harmonisk blandning. Här finns också aspekter av notlängd, modulation, olika effekter som kan addera eller förändra karaktären av ett ackord. Och bara det kan vara en vetenskap att få ihop det.
Men vad innebär egentligen harmoni? För mig handlar det om att tonerna samspelar på ett sätt som är behagligt för öronen. Det är som när du hör en vacker melodi och låter dig fängslas och den äter sig in i din hjärna, under det finns det en snygg matta av ackord som bär upp, och i samklang med detta också val av ljud som passa ihop med varandra. Harmoni, menar jag är som limmet som håller ihop musikens olika delar och skapar en enhetlig upplevelse för lyssnaren.
Men det är inte alltid lätt att veta när något är falskt. Ibland kan en disharmonisk ton smyga sig in och skapa en obehaglig klang. Det är som när man äter en måltid och plötsligt stöter på en oväntad smak – det känns inte rätt. Att upptäcka och rätta till disharmoni i musiken kräver övning och känslighet. Till och med en baskagge kan orsaka disharmoni om den är stämd på fel sätt.
Men man behöver ibland stanna upp och fundera lite. Är det verkligen så fel att kasta in disharmoniska element i musiken? Ibland kan en liten överraskning eller ett avvikande ackord göra en låt minnesvärd och unik. Det är som att kasta in chili i en söt chokladkaka – oväntat, men kanske också spännande. Att experimentera med disharmoni kan vara ett sätt att bryta mönstret och utforska nya ljudlandskap.
För att bredda min egen musikaliska kompetens har jag börjat lyssna på mer komplicerad musik som jazz och klassiskt. Att ta intryck från dessa genrer har öppnat upp en helt ny värld av harmoniska möjligheter. Jazzens improvisation och klassisk musiks komplexitet har utmanat mig att tänka utanför de vanliga ackordprogressionerna och våga mig på nya harmoniska äventyr. Jag har fortfarande en bit kvar till att inkorporera detta i mina vanliga pop-låtar men i det projekt där jag skriver mindfull/chillmusik har jag lyckats mer få in dessa variationer på ett helt ok sätt imho.
Och sen är det ju den där utmaningen att inte fastna i en musikalisk loop där man bygger samma typ av låt om och om igen. Det är som att hamna i en kompositorisk återvändsgränd där varje nytt projekt känns som en kopia av det föregående. Men det är här det blir riktigt roligt i processen – när man inser att man har makten att bryta mönstret och skapa något helt annorlunda. Bara en sådan sak som att jag inte längre tar hänsyn till längden på en låt. Dvs 3:30 och gå direkt till refrängen. I don’t care liksom längre. Om låten behöver vara 5 minuter lång så blir den det.
Det finns en kick i att utmana sig själv, våga pröva nya ackord och låta musiken ta oväntade svängar. Det är som att ge liv åt en målning genom att kasta färg på duken och se vad som händer. Varför inte prova att kasta in några disharmoniska element och se hur det påverkar låtens karaktär? Att våga utvecklas, att våga ta lite udda kliv och testa sina gränser.
För att sammanfatta så är harmoni en nyckelkomponent i mitt musikaliska skapande. Att utforska olika ackordprogressioner och skapa harmonier som både överraskar och tillfredsställer är som att navigera i en konstnärlig värld av ljud. Jag önskar bara en sak och det är att jag skulle kunna mer av musikteori, för det skulle onekligen underlätta tror jag, men jag kör på gehör och känsla ett tag till. Men det är aldrig för sent att lära sig.
Se till att prenumerera på veckobrevet – så du får notis om avsnitt. Och de som också prenumererar kommer att få tillgång till bakom scenen klipp som videos, demos, ljudklipp och eventuella penibla bilder.
Och fram tills dess att något ljudligt kommer ut från denna process kan man lyssna på sånt som jag gjort tidigare genom någon av dessa länkar på denna sida ( finns länkar till Spotify, Youtube, Apple …), eller så kan man kolla på videos på min YouTube-kanal.