En resa från stress till kreativitet
Som de flesta av oss vet så har livet en tendens att ta oss på oväntade resor, och min senaste tid har varit allt annat än enkelt. Under de senaste månaderna har kraven på mitt jobb ätit upp större delen av min energi och entusiasm. På gott och ont – utan att gå in i detaljer så har jag fått syssla med sjukt roliga och viktiga projekt. Men det ständiga flödet av högtrycksprojekt har förvandlat min vardag till en aldrig sinande kamp, och jag började tappa kontakten med ett par av de saker som verkligen betyder något utöver jobbet. Mitt i den konstanta stressen hade jag glömt bort den ena saken som alltid varit mitt fristad – musiken.
Dagarna flöt samman, min puls var konstant hög, bitvis har sömnlösheten plågat mig och mina tankar ockuperades och tyngdes av ansvar och press. Min passion för musik, en gång en levande del av min identitet, fick flytta på sig för en hel del deadlines. En kvävande känsla. Om det inte vore för att jag varje dag gått ned på lunchen och körde ett gympass hade jag nog brunnit upp.
Men bakom molnen skiner alltid Silverkanten (om ni inte har den låten så finns den här), dvs livet har sin egen rytm, och efter vad som kändes som har känts som en evighet har stormen äntligen att lättat. De intensiva projekten är äntligen på plats, och jag befinner mig nu vid ett trevligt vägskäl. När jag stirrar ut över den öppna vägen framför mig inser jag att jag nu kan ta ett steg tillbaka, andas och börja om på nytt.
Tadaa! Till min förvåning är lusten att skapa musik tillbaka med en intensitet och kraft som jag hade glömt bort. Det är som om en dvalande glöd äntligen flammat upp till en brinnande eld. Tanken på att återigen skapa musik fyller mig med spänning och hopp. Jag är redo att ge mig ut på en resa för att återupptäcka både min konst och mig själv.
Det blir ett album med Ga Briel 29/12 släpps det. Till och med titeln är klar.
Sen har funkådran börjat rinna igen. Inom loppet av ett par dagar har jag redan skapat ett par idéer och inramningar kring ett album som ska bli så funky så att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Detta blir med mitt andra nick Kahsay och på engelska. Och ovanpå det ligger det ett helt album färdigt med ett annat koncept (men jag har inte haft tid… *sic* med att spela in det…)
Nåja!
Det första steget är att hitta min grund igen. Hitta tid till att hänga i studion. En annan grej är att jag börjat med att återuppta mina gamla gitarrer och basar. Med riffen och melodierna, ackorden och harmonierna känner jag en känsla av att ha hittat hem och välbehag sköljer över mig. Tonerna känns som gamla vänner som välkomnar mig tillbaka med öppna armar.
För att komma igång på allvar har jag börjat utforska nya musikaliska stilar och inspirationskällor. Jag lyssnar nu på olika genrer och artister som jag aldrig tidigare har utforskat. Detta ger mig en ny kreativ impuls och utvidgar min horisont.
Det handlar heller inte om att prestera eller att uppfylla någon annans förväntningar. Musiken har återgått till sitt ursprungliga syfte – att vara en uttrycksform och en källa till glädje och tröst – för mig. Om någon annan gillar det så är det gott.
Sammanfattning: Det är aldrig för sent att börja om på nytt. Det är aldrig ett bra skäl med “jag hinner inte” – det gör man visst. Som Bodil Jönsson skriver i sin bok “Gott om tid” – det finns sjukt mycket tid bara man fokuserar på saker som är rätt för en själv.
Ibland behöver man bara stanna upp och ta ett steg tillbaka för att återupptäcka sin passion. Musiken har gett mig kraft att komma igen efter en lång tid av stress och press. Så oavsett vad du har gått igenom, om du någonsin har känt dig förlorad eller bortkommen, kom ihåg att det alltid finns en möjlighet att börja om på nytt. Din passion och dina drömmar väntar där ute, redo att omfamna dig när du är redo. Det är aldrig för sent att återvända till det som ger dig glädje och mening i livet.