Eller konsten att måla bilder i någons huvud med ord och uttryck… I denna postning vill jag ta er med på en resa in i mitt kreativa sinne och dela med mig av mina tankar kring lyrisk frihet. Det är som att navigera genom ett hav av ord och metaforer, där varje våg av kreativitet möter kustens karga gräns av strukturerad berättelse (eller de torra SAOL-anhängares muntra skara…). Nå väl, häng med när jag utforskar konsten att ge ord olika dimensioner, kasta mig ut på djupt vatten av metaforer och samtidigt hålla fast vid en kärna av mening och djup i varje textrad. Ni som hängt med mig som den där sura bloggaren som sög vet ju vilka halsbrytande historier som flödade ut ur undertecknads flinka fingrar då det begav sig.
Låt mig börja med ett statement! Jag älskar att ta mig artistiska friheter när jag skriver. Det är som att jag är en konstnär framför en tom duk, där orden är mina färger, kommatecken mina penslar och grammatiken mina knivar. Att leka med språket ger mig en känsla av frihet, det är jag som bestämmer, vilka ord som ska sättas ihop på vilket sätt för att föra berättelsen framåt. Men vad betyder det egentligen att ta sig artistiska friheter?
För mig handlar det om att bryta sig loss från konventionerna, att släppa loss kreativiteten utan att känna sig bunden av grammatikens stränga regler. Det handlar om att tex våga göra orden diffusa, kanske till och med oklara eller med dubbla betydelser. När jag pluggade filosofi på universitet var ju stringens det nya svarta liksom. En av de största kickarna med att skriva låttexter är att skapa ett utrymme där ord kan balansera på gränsen till det obegripliga och ändå bära med sig en kärna av sanning och känsla. Och det också genom att utryckas i toner. Trots att en del ordval kan vara helt taktlösa måste de ändå hålla sig till beatet ( he…he…).
För att illustrera detta, vill jag dela ett exempel. En gång satt jag vid mitt skrivbord och försökte sätta ord på en stark känsla av längtan. Istället för att använda tråkiga klichéer som “jag saknar dig” eller “du är långt borta”, valde jag att låta orden fritt flöda. Jag skrev om en tänkt situation där avståndet mellan oss i dubbelsängen, var som en oändlig avgrund, där varje cm som fyllde tomrummet bar på en suddig bild av henne.
Men att frigöra lyrisk frihet handlar inte bara om att slänga ur sig vackra metaforer och ordmålningar. Det är en balansakt mellan kreativ utlevelse och strukturerad berättelse. Jag inser att det är lätt att gå vilse i djungeln av poetiska uttryck, så jag har utvecklat några strategier för att hålla mig på rätt spår.
För det första, jag tror på mina egna ord och historier. Genom åren har jag fått höra att jag har en unik förmåga att berätta, att mina ord har förmågan att fånga och engagera. Så när jag sätter mig ner för att skriva, tar jag med mig det självförtroendet. Att ha tillit till att jag har något viktigt att säga gör processen mycket mer organisk och givande. Man kan säga att Jante står utanför och surar. I don’t care liksom.
För det andra, jag försöker vara medveten om när jag levererar kvalitet. Det handlar inte om att vara arrogant, utan snarare om att vara medveten om mitt eget uttryckssätt. När orden flyter fritt och jag känner att jag verkligen når in i mitt eget hjärta för att fånga en genuin känsla, då vet jag att jag skapar något av värde. Att vara medveten om ens egna framgångar är som att ha en inbyggd kompass som leder en genom det ibland krokiga landskapet av kreativitet.
För det tredje, när jag själv upplever de känslor som jag försöker förmedla då vet jag att jag har lyckats. När jag ligger dubbelvikt på golvet åt en del fyndiga formuleringar, eller när en stilla tår rinner ned för kinden vid berättelsen om hur det känns att vara så där ensam, då har jag nått mitt mål med berättelsen ifråga.
När det kommer till mina svenska sångtexter så har jag faktisk börjat göra något som jag aldrig förut gjort, dev skickat dem på en remissrunda till folk jag litar på som får tycka till. Och det har gett bäring och vill jag påstå bättre texter, då jag fått inspel på något som är oklart, tokigt, korkat eller till och med helt obegripligt.
Att frigöra lyrisk frihet är som att vara en rebell i språkets värld. Det handlar om att bryta regler för att skapa något unikt och personligt. Så nästa gång du sitter med tomt blad och penna, våga dig ut på okända terränger av ord och låt din kreativitet flöda fritt. Slå upp ett lexikon – ta reda på ett ord du inte visste fanns och starta från det ( har skrivit en hel del låtar med det som utgångspunkt). Ge dig själv artistiska friheter och se vart dina ord kan ta dig. För i slutändan är det just den lyriska friheten som gör varje text unik och oförglömlig. Låt historien bli berättad. Bara skriv. Redigera efteråt.
På min resa in ordens värld har jag funnit att det är genom att släppa taget om konventionerna som jag verkligen kan låta min kreativitet blomstra. Så ge dig själv tillåtelse att leka med orden, att dansa mellan raderna och att ge dina texter den frihet de förtjänar. För det är just i det gränslandet mellan det strukturerade och det fritt flödande som magin händer.
Se till att prenumerera på veckobrevet – så du får notis om avsnitt. Och de som också prenumererar kommer att få tillgång till bakom scenen klipp som videos, demos, ljudklipp och eventuella penibla bilder.
Och fram tills dess att något ljudligt kommer ut från denna process kan man lyssna på sånt som jag gjort tidigare genom någon av dessa länkar på denna sida ( finns länkar till Spotify, Youtube, Apple …), eller så kan man kolla på videos på min YouTube-kanal.