Att våga förändras och utmana det som betraktas som ‘realistiskt’ kan vara skrämmande. Det kräver en kritisk och modig blick av den trygga, men ofta tråkiga, vardagen. Det är som att gå mot strömmen av vad samhället förväntar sig, och det är just där äventyret börjar. För att göra det krävs en djup inblick i vad det innebär att verkligen leva.
På riktigt.
Hur ofta ägnar du egentligen tid det som känns bra? Hur ofta träffar du de du egentligen bryr dig mest om? Hur ofta lägger du din tid på det som egentligen betyder något för dig? Må vara kortsiktigt eller långsiktigt? Vi har alla oavsett position i samhället exakt lika många minuter per dygn. Optimerar du verkligen den tid du har nu? Lever du verkligen den tid du har nu fullt ut – eller genomlider du denna tid nu för en massa “måsten”, för att sen göra det du egentligen vill göra…
Hur många “24-timmar per dygn” rinner ut i ett meh-tillstånd? På ett år. Hur är korrelationen mellan din screen-tid på telefonen och tillfredställande outcome. Är det en balans? Eller är du också bara ett par “eye-balls” till de som bara ser dig som en produkt de säljer till sina uppdragsgivare?
Jag vet att det kan kännas som att det är enklare sagt än gjort. Att bryta sig loss från det förväntade, den enkla utvägen och omdefiniera sitt eget liv är en resa som kräver insikt, mod, prioriteringar och uthållighet. Men, låt oss tänka på det här sättet: är det verkligen mer ‘realistiskt’ att stanna i en situation där du känner dig låst, fast, oinspirerad och död inuti? Är det verkligen det mest förnuftiga?
Det finns ju som sagt bara 24 timmar per dygn. Du har ju bara detta liv.
Jag vet inte, men kanske är det dags att omfamna det orealistiska, det som ligger bortom det förväntade och det som får hjärtat att slå snabbare. Det handlar inte om att ignorera ansvar eller förneka verkligheten, utan snarare om att omdefiniera vad som är möjligt inom ramarna av det som ofta betraktas som ‘omöjligt’. Vad sägs om att vara ‘realistisk’ betyder att tro på möjligheten av dina drömmar och att skapa ett liv som är verkligt meningsfullt? Tänk bröderna Wright. Och att ta ansvar själv för att den tid man har till sitt förfogande ägnas åt meningsfull aktivitet. Att sluta vara passiv konsument till algoritmer. Att sluta vara en digital slav åt Sociala medier. Att sluta vara produkten och konsumenten.
Du har bara 24 timmar per dygn. Hur många av dem går åt din skärmtid. På din mobil – som är meningsfull, eller som i alla fall är “intentional” bruk av tid.
Så, vid denna vändpunkt där du inte bara vill passivt finnas till utan också trivas. Hur gör du då? Du vill ta dig an livet på ett sätt som verkligen betyder något för dig. Men hur? Du vill inte längre vara i det ständiga ‘meh’-tillståndet utan istället känna passion och entusiasm för varje dag som går.
Kanske… kanske är det att återupptäcka den inre elden, den som du trodde hade slocknat för länge sedan. Barnet i dig. Som var nyfiken på livet, saker, undrade, undersökte, provade, smakade, testade, utmanade sig självt… som inte avfärdade drömmar som “omöjligheter”.
Kan det vara en är en nyckel till att låsa upp dörren till ditt mest autentiska och levande jag? Det handlar inte bara om att överleva, utan om att blomstra och leva fullt ut. Det handlar om att återuppliva den drömmaren som du en gång var som barn och att på nytt tro på möjligheten av att leva ditt liv på dina egna villkor.
Så, om du läst så här långt för att du vill ha mer från livet, om du vill sluta leva i ‘meh’-tillståndet och istället blomstra, om du är redo att utmana det ‘realistiska’ och omfamna det möjliga, då är mitt tips: Låt den stunden vara vara startskottet för en förändring och resa för resten av ditt kvarstående liv. Jag kan inte lova att det kommer att vara värt varje steg – men utmana dig själv, för i slutändan är det ditt liv och du förtjänar att leva det på dina egna villkor.
Det finns som sagt bara 24 timmar per dygn…
Vi har tagit ett första kliv bort från hjulet och in i livet. Det har vart jobbigt, djävligt jobbigt periodvis. Men lätt värt i det längre perspektivet. Nu vaknar vi av tystnad och fågelkvitter istället för utryckningsfordon och flygplan. ( vi bodde nära inflygningen till Bromma). Allt startar med en idé.
Jag är sjukt imponerad och en smula avis på den resan. Vi snackar oxå om att droppa stan och dra ut till landet, så tankarna finns. Om allt går som vi vill så är det inom 5 år hoppas vi.